Brev om hållbarhet från hjärtat

Hej Maja!

Fint att läsa ditt mail! Nej, jag känner mig inte påhoppad kring flygresor. Jag tror det är viktigt att reflektera kring vilka val man gör.

Ja, jag känner nyfikenhet och tillit inför det nya året. Men det finns också mycket negativitet som du säger. Det är det här som är svårt att skriva om för jag vill fokusera på det som gör mig gott samtidigt som det mörka behöver lyftas upp i ljuset för att bli synligt, det är en balansgång. Jag känner alla känslor inom mig och låter mig göra det. Frågan är vad jag kan påverka/inte påverka. Det gynnar inte mig eller någon annan att dras ner i rädsla eller oro. Jag väljer att ha tillit.

2025, ormens år. Transformation, förnyelse, som en orm ömsa skinn och släppa det gamla som inte gynnar en längre. Vad kommer att ske under ormens år?

Just nu är jag mest fokuserad på social hållbarhet.  Nyligen var jag inbjuden på en gathering av en väninna, en eftermiddag i ett tryggt, hållande space. En eftermiddag med delning, meditation, breathwork och ljudresa. I dessa sammanhang brukar det oftast bara vara kvinnor men nu var det också ett par män med, det var personer i olika åldrar och ursprung. Det är så fint att få ta del av andras livsresor. Det skapar förståelse för andra och bidrar till eget välmående genom att beskriva utmaningar, läkande eller glädje som kommit under livet. Inget dömande utan kärleksfull lyhördhet och respektfullt lyssnande. Det är som att sitta runt en lägereld och prata om livet. Det ursprungliga berättandet. Ljudresa med klangskålar, gong, vinande… Att bara ligga och lyssna, ta in de olika ljuden och känna vibrationer i kroppen. Världen behöver fler ”lägereldar”…

För mig är ljud så behagligt. Trumresor som jag deltagit i, det rytmiska trummandet långsamt eller snabbt. Jag tycker såå mycket om trumresor! Jag tycker bäst om när det sker utan guidning, för mig underlättar det att vara helt fri på min egen ”resa”.  Jag påminner mig om känslan i kroppen och tar mig tillbaka till rummet i Avesta och miljön i Norge, ser personerna och känner deras energier. Det är magiskt med trumresor! Det har hänt att jag fått pressa mig själv att ligga kvar då upplevelsen varit skrämmande men då gäller det att vara i känslan och andas lugnande, det är inget som kan hända. Men det gäller att känna sina gränser och inte gå över dem. Det är så viktigt att känna sina egna gränser, det kan ingen annan göra åt en. Men vi kan alltid ta upp detta med nära vänner om vi känner oss osäkra och behöver stöd. Vi behöver ju också våga/utmana oss för att utvecklas men det beror helt på vad det gäller, åtminstone för mig. Det är också en balansgång i livet, vikten av att inte överträda sina gränser men att våga gå utanför sin comfort zone.

Jag har nyligen gått två år på en prästinneutbildning med grunden i den nordiska traditionen. Jag valde bort det sista tredje året, jag kände att det inte var min väg just då. Under de två åren hände det så mycket i mitt privatliv och under det första 1 ½ året grät jag på varje kurstillfälle. Jag är glad att jag lyssnade på min känsla och valde att stanna upp. Nu landar jag och integrerar de olika gudinnorna, en i taget i samklang med naturens skiftningar. Gudinnorna som representerar de olika energierna i naturen under året och samtidigt en kvinnas olika ”livsperioder”. Nu är det fortfarande vinter men det ligger frön i jorden som börjar vilja komma upp, men det är inte riktigt dags ännu. Drömtiden. Som ett foster i magen som utvecklas tills det är tid för babyn att födas fram.

Det blev inte så många frågor den här gången, lite mer konstaterande kanske.

Stor kram

Catarina